This is your chance Revolt, Resist!
När vattnet från duschen får håret att klistra sig sig på ryggen och jag ser ner på mina feta lår medan yrseln får allting att snurra och jag vet att jag måste skynda mig för att hinna till psyk, då, då orkar jag inte leva. Men man reser sig ändå från golvet i badrummet och står där med hårtorken och gråter, sen torkar man tårarna och sminkar sig, och rätt vad det är så sitter man i ett soligt väntrum och vill inte dö längre, så jävla fintragiskt. Vissa dagar vänder det, det går från skit till lite mindre skit och tillslut känns allt okej. Ah, sen sker det hela i omvänd ordning, kretsloppet liksom.
Min snygga granne har en tjej på besök som bokstavligen springer omkring i hans lägenhet och skirk-skrattar, nog för att jag mår bättre nu än imorse men just nu har jag inte lust att glädjas åt andras välmående, inte när det ger mig huvudvärk och skrämmer upp min hund. Fyfan va kärringaktig jag är.